Mindre stress i naturen


 

springer%20(1%20av%201).jpg

Att känna sig stressad är något som många av oss kan relatera till. 

Och det är inte bara de yttre faktorerna som påverkar hur stressade vi känner oss. Lika verklig är stressen vi bygger upp inifrån. Alla tankar som kör runt i huvudet och som vi varvar upp oss med. Allt vi inte gjort, borde göra, eller redan har gjort men som inte kändes bra.

Vi tänker ofta på stressen som något dåligt, och som vi mår dåligt av. Men som fysiologisk reaktion är stress egentligen inte något ont eller dåligt. 

Precis som svetten som kyler av oss när vi är för varma, har stressen också en fantastisk funktion i kroppen. Jag menar att stressens dåliga rykte är ganska orättvist om man ser det ur ett annat perspektiv. 

 

 

Stressen som livsnödvändig 

Lakrits1%20(1%20av%201)(1).jpg

En stressreaktion kan snabbt få oss alerta och sätta kroppen i beredskap. Göra oss redo att kämpa och prestera. Det som trasslar till det för oss, (åtminstone här i Stockholmstrakten) är en intensiv och kravfylld livsstil utan tillräckligt med återhämtning och vila. Och utan att få utlopp för den uppdämda energi som stressen har laddat upp. 

Stressen på jobbet

Som våra liv ofta ser ut idag, sker en stor del av våra prestationer utan något större fysiskt arbete. Under en arbetsdag, med stillasittande arbete får kroppen inte tillräckligt med rörelse för att hålla den i god form. En dag med ett telefonset över öronen och en stol under rumpan, kan vara lika uttröttande som ett fysiskt aktivt arbete. Men på ett annat sätt. 

En undersköterska på ett äldreboende som jobbar med kroppen hela dagen, får kanske ut en del av stressen genom kroppsarbete, men hela arbetsdagen kan vara fylld med ringande larm, rop och påkallande av uppmärksamhet, tidspress, konflikter och relationer med arbetskamrater, patienter och anhöriga Magisteruppsats.

Madrid2%20(1%20av%201).jpg

Vi är trots allt ganska tåliga och klarar att leva med hög stressnivå i kroppen under en tid. Men det värsta är att den där perioden av hög stress kanske inte har ett slut. Varningsklockorna ringer, men för döva öron. Kroppen befinner sig i hög beredskap och hjärnan kämpar för att ta kontroll.

Stressen som går igång i vår hjärna är där för att hjälpa oss att överleva. Men med den typ av stessorer vi har i våra liv får hjärnan det jobbigt. Det som ska skärpa oss under en aktivitetstopp, blir istället ofta normaltillståndet vi lever i. När vår hjärna uppfattar ett hot (oavsett om det är ett verkligt hot eller en tanke), reagerar den med att släppa ut kortisol, som är ett av våra viktigast stresshormoner. 

klocka%20(1%20av%201).jpg

Sen händer allt mycket snabbt. Hjärtat slår snabbare och hårdare, vi är på högspänn. Musklerna pumpas fulla med blod för att de ska kunna kämpa och sinnena är skärpta. Men vad händer? Det blir ingen strid, och ingen flykt heller. Vi kanske bara har kommit till jobbet, en vanlig arbetsdag. 

Det finns ingen att slåss mot, och vi kan inte springa därifrån. 

Spänningen ligger kvar i kroppen och musklerna är hårda och spända. Inre och yttre förväntningar och prestationskrav pressar oss inifrån och ut. De relationer vi har omkring oss kan vara helt avgörande för vår tillvaro, och det är inte ovanligt att jobbrelationerna är en av de stressorer som är svårast att hantera på jobbet. 

India%20familj%20(1%20av%201).jpg

En vanlig dag på jobbet kan vara ett ständigt tolkande av andras beteenden med dubbeltydighet, aggressivitet, maktkamper, härskartekniker, mobbing och andra beteenden som kanske inte ens går att begripa vad det handlar om. Ju mer alert hjärnan blir på att upptäcka faror, desto mer ökar kortisolet. Ju mer kortisolet ökar, desto högre skruvas vaksamheten upp. Oron för vad som skulle kunna hända, eller tankarna på hur en situation ska tolkas riskerar att bli värre och värre ju mer stressen ökar. Det finns mycket att bli stressad över i våra liv. Vi är så vana att alla ska vara tillgängliga, nåbara och uppdaterade. Hålla koll på en massa tider och bokningar, ekonomi, bostad, skola, och all vad som finns i våra liv. 

Dessutom matas vi med reklam om hur vi ska se ut, klä oss och hur vi ska dofta för att vara omtyckta och passa in. Till och med träningen kan bli en prestationsgrej för att förstärka vår personliga status. Med allt som ska vara tipp-topp kan det lätt bli lite övermäktigt. 

Slutligen kan ångesten lägga till på vår redan kaotiska station. Med den höga stressnivån på centralstationen är det bara att köra in med ångesttåget. 

 

 

banner%20skog%20(1%20av%201).jpg

 

I skog och mark blir vi lugnare, men vi får mindre och mindre skog

Skog och mark syns knappast till bland den ständigt växande urbaniseringen, och ökad tillväxt verkar vara är ett hurrarop utan reflektion. På nyheterna får jag veta att Rödingens ägg inte kanske inte längre överlever på grund av att sjön har blivit för varm. Många av naturens andra arter dör ut i växthuseffektens släptåg. Rapporterna om jordens tragiska klimatförstörelse haglar på. 

Vår gröna lunga

sitter%20i%20skogen%20(1%20av%201).jpg

Vår gröna lunga och rekreationsplats blir mindre och mindre. Och sjukare och sjukare.  Och vi blir sjuka av att jorden är sjuk. I människans ursprung har vi levt nära naturen och en teori är att vi därför upplever naturen som rogivande och lugnande. En annan teori är växternas utsöndring av ämnen som har välgörande effekt på oss. Nu har intresset för naturens läkande effekter börjat vakna och den forskning som bland annat bedrivs i Asien pekar mot att så kallade ”skogsbad” kan sänka både puls, blodtryck och kortisolnivåer. 

Tidningen Kurera ställer sig frågan, om vi med naturen kan få en ny behandlingsmetod mot stress? Förutom att skriva ut fysisk aktivitet på recept mot stress, kanske vi i framtiden också kommer att kunna skriva ut ”skogsbad” på recept? Den verkliga superkombinationen skulle kunna bli 

”fysisk aktivitet i skogen”. 

Det jag vet är att jag mår bra i naturen, och att jag mår bra av att röra på mig. Det är hög tid att se över sin klimatbelastning, och välja bort onödig förstörelse av vår livsnödvändiga jord och natur.

 

Skrivet och fotat Kristina Petersson